Jag har börjat lyssna på poddar igen. Det går i perioder. När jag har lite mindre tid verkar jag prioritera att läsa, men nu har jag t.ex. varit sjuk i orimliga tre veckor vilket har inneburit långpromenader istället för träning och då har poddlyssnandet suttit fint (ni fattar inte hur många gånger jag har tagit bort och lagt till ett bindestreck i ordet poddlyssnandet, liksom i resten av de sammansatta orden innehållandes podd i det här inlägget!).
Sist jag tipsade om poddar var det uteslutande bokpoddar och här kan man se vilka det handlade om då. Så här har mitt poddlyssnande kommit igång de senaste dagarna:
Bakom boken
Något jag undrar – vart har alla bokpoddar tagit vägen? Om det finns ett hav med dem så gömmer de sig ganska väl. Samtidigt är det ju detta som är lite det flyktiga med poddar, de uppstår och läggs ner. Jag hittade i alla fall fram till Bakom boken som görs av Norstedts och Rabén & Sjögren. Det har sänts 13 avsnitt och jag har lyssnat på nr 1 där Clara Lidström och Anna-Karin Nyberg intervjuas och nr 12 där Katarina von Bredow intervjuas.
Det märks på något vis att det här är en professionell blogg där intervjuarna har sin yrkesroll. Det blir lite mer stelt och mindre avslappnat spånande. Men jag gillar det ändå! Jag tycker att intervjuobjekten verkligen lyfts fram och ges tid att prata och det är intressanta frågor som ställs. Jag blev såklart jättesugen på att läsa von Bredows senaste bok Släppa taget som kom förra året. Och åh vad jag gillar deras samtal om karaktärerna i den boken. Det är så himla kul, om man själv har ett visst skrivintresse, att höra sånt här. Och jag tycker Katarina beskriver tvillingsystrarna så bra med orden att den ena har sig själv mer på insidan och den andra mer på utsidan.
Jingeln till den här podden kommer inte gå till historien som den bästa, men jag kommer ändå lyssna på fler avsnitt :).
Skrivarpodden
En podd som helt har gått mig förbi tidigare och som jag nu är överlycklig att upptäcka. Den görs av Kerstin Önnebo och det första avsnittet sändes i juni 2014. Jag lyssnade på avsnitt 045 Kritik med Lina Samuelsson och 046 Självpublicering med Christian Unge och gillade mycket. Ibland när jag lyssnar på poddar behöver jag en slags av samtal där jag kan vandra lite i mina egna tankar, dvs. att podden inte kräver värsta koncentrationen. De här avsnitten och särskilt den om kritik krävde dock att jag lyssnade uppmärksamt för det var stundvis mycket akademiskt i samtalet. Men ibland behöver jag även det, lite mer att bita (lyssna) i och då är det här jättebra.
Ett eget rum
I ärlighetens namn, bland de bokpoddar jag ändå känner till och har lyssnat på tidigare, är det nog ingen som just nu kan mäta sig med Ett eget rum. Så mycket gillar jag den. Jag har ju lyssnat på den tidigare och när jag börjar lyssna nu igen inser jag att jag missat saker, att den är saknad. Jag tycker de lyckas träffa flera av de punkter jag tycker gör en bra podd. Förmågan att föra ett seriöst samtal med inslag av annat mer lättsamt, att kunna fånga upp grejer som kommer upp och spåna iväg på ett sätt som jag som lyssnare uppfattar som lite spontant. Sen gillar jag deras podd-röster och det är skitviktigt (jag återkommer till det).
Jag lyssnade på avsnitt 24 Lollo och avsnitt 29 Det är något som inte stämmer. Just dessa avsnitt är så himla roliga att lyssna på eftersom jag själv läst Lollo och för att det har varit så mycket skriverier och prat om Martina Haags bok. Jag gillar verkligen hur samtalet flyter bra mellan lättsamt och bra analys och intressanta tankar. Sedan, precis som jag skrev sist, stor eloge till poddjingel och musikval. Riktigt, riktigt snyggt och rysande att avsluta avsnittet om Lollo med Edith Piaff vilket kastar ett alldeles särskilt sken över karaktären Mimmi och får mig att vilja läsa om boken.
Superältarna
Jag har velat lyssna på Jenny Jägerfelds och Johanna Thydells podd länge och nu har jag äntligen gjort det! Den här podden får automatiskt lite förväntningar på sig från min sida, dels för att jag gillar Jennys och Johannas författarskap, dels för att podden framställs så himla snyggt och så har jag ju lyssnat på Jenny tidigare och gillat det jag hört.
Jag har nu endast lyssnat på avsnitt 11 om passion, där Lena Andersson är gäst och jag inser att det nog var ett dumt val för mig att börja med. Jag älskar Lena Andersson som debattör och skribent och tycker det är så oerhört intressant att lyssna på henne, men jag har hört henne prata om Egenmäktigt förfarande så himla mycket, inklusive på två bokmässor där hon ena gången också intervjuades av Jenny. Därför känner jag mig lite mätt på den intervjun. Ämnet är dock himla intressant och Jenny kan ju skjuta in och bidra med psykologiska aspekter på ett givande vis. Jag tror därför att flera av deras samtal kan vara riktigt lyssningsvärda. Jag ska så småningom ge mig på andra avsnitt.
En liten input till Jenny när hon intervjuar är att hon har en fallenhet att skjuta in ett “just det” i samtalet för att bekräfta det intervjuobjektet säger. När hon intervjuade Lena på bokmässan gjorde hon det otroligt mycket vilket jag reagerade på. Det händer även i poddintervjun med Lena, inte lika mycket, men ändå så att samtalet för mig störs. Jag kan tänka mig att när man sitter och intervjuar är man inte alls medveten om de här små bekräftande orden, men för lyssnaren blir det liksom knivskarpa ord. Jag tycker det är skönt när intervjuaren låter intervjupersonen prata utan att själv störa för mycket helt enkelt.
Åh, vad jag förresten kände igen mig i det där med att vara perfektionist med ord i alla sammanhang, även när man skriver sms! Det skaver i mig att skriva sms slarvigt, haha!
Veckans bläcka
Enda anledningen att jag lyssnade på ett avsnitt av Veckans bläcka med Jennie Hammar och Karin Bastin var ren nyfikenhet. Podden sägs handla om trender, fenomen, folk och stjärnor i Hollywood, träning, hälsa och vardagsliv. Jag kan förstå att det finns de som gillar och tycker det här är intressant, men jag är inte en av dem.
Om det är så att andra avsnitt lyfter fram kulturskillnader mellan USA och Sverige på ett intressant vis skulle jag kunna tänka mig att lyssna mer, men just i avsnitt 42 som jag lyssnade på lyckades de inte behålla mitt intresse. På något vis tyckte jag inte att det fanns ett bra flyt dem emellan. Det kanske inte alls är Karins mening men hennes röst framstår som lite dryg vilket får mig att tappa intresset. Och var de går och äter, vilka kändisar de sett och vilka operationer de har gjort – som sagt, antingen ska man nog vara rejält intresserad av livet i L.A eller av Jennie och Karin för att gilla att lyssna.
Men visst, det kan vara orättvist att döma en podd efter att ha lyssnat endast ett avsnitt. Men det blir lite som det första intrycket, ganska avgörande.
Och så en podd på gång:
Just idag när jag skulle publicera det här inlägget gick Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo ut med att de planerar för en ny podd om barn- och ungdomslitteratur. Jo där finns verkligen ett stort hål att fylla och jag hoppas innerligt att de får till podden Bladen brinner!
