Läsresan

en blogg om böcker (mest)

Category: Schweiz (page 3 of 5)

En blogg om resor till t.ex. Schweiz, dit jag återvänder regelbundet.

Bibliotek och sjukstuga

IMAG1450 Bibliotek och sjukstugaIMAG14111 Bibliotek och sjukstugaIMAG1452 Bibliotek och sjukstugaIMAG1451 Bibliotek och sjukstuga

Vid 6-tiden i morse skulle jag egentligen stigit upp för att ännu en gång åka mot Zürich-sjön. Men det tyckte väl inte mitt huvud, inte heller min täppta näsa eller onda hals. Och lite inhalation i den där konstiga manicken jag blivit hänvisad hjälpte väl inte så mycket. I tankarna föreställde jag mig en stund att jag ändå skulle orka. Men nej. Att man aldrig kan fatta att man är sjuk när det står skrivet över hela kroppen.  Så jag har försökt vila, läsa och tittat på sorgliga avsnitt av När livet vänder på SVT Play (usch, så sorgliga de är).

Sen läste jag på DN att såväl utlån som besök på landets bibliotek har minskat med en miljon enligt preliminär statistik för 2012. En anledning som ges är att biblioteksfilialerna sedan 2009 har minskat med sex procent. Samtidigt har obemannade utlåningsställen, t.ex. bokdepositioner på äldreboenden blivit fler och där finns ingen registrering av utlån. Jag är nyfiken på hur biblioteken fungerar här i Schweiz. Vad jag har fått höra betalar man en abonnemangsavgift, men mer än så vet jag inte. När jag häromdan var i Rapperswil besökte jag biblioteket som låg inhyst i en vacker byggnad i gamla stan. Det var inte särskilt stort, men kändes ändå inbjudande. Jag hittade t.ex. en översättning av Lars Gustafsson, liksom boken Åren i Paris som jag nyligen har läst. I barnrummet hängde Pettson på väggen och det fanns en liten hylla med både engelska, franska och spanska böcker.  Jag undrar om vi är medvetna om vilka oerhört generösa och fina bibliotek vi har i Sverige. Något säger mig att de är lite extraextra om man jämför med utlandet.

Väder och snarkningar

IMAG1454 c Väder och snarkningar

Det är så konstigt väder här idag. Molnen rör sig hastigt och opålitligt. Släpper fram en stark sol ibland, men tji fick man för sen blir man dränkt i en regnskur. Och de löper så lågt att bergskammen inte syns. Och där över de lila bergen dansar sol och skugga om vartannat. Jag vaknade av att jag knorrade och skorrade. Det är ett ljud som inte direkt är en snarkning, men mer något rosslande som när man har konstigheter på gång i hals och näsa. Jag känner mig lite sjuk ville jag alltså säga. Ändå gick jag ut i jobbig motvind som fick ögonen att vattnas. Kände mig helt matt efteråt. Så nu när molntäcket spruckit upp och solen behagar stanna, orkar jag inget annat än att bädda ner mig med näsan i min bok. Det har skett två mord nu på den idylliska Ön i Bergslagen och Maria Langs trogne kommissarie Christer Wijk är på plats.  

Konstigheter vid Zürich-sjön

IMAG1411 Konstigheter vid Zürich sjönIMAG1435 Konstigheter vid Zürich sjönIMAG1414 Konstigheter vid Zürich sjönIMAG1436 Konstigheter vid Zürich sjönIMAG1425 Konstigheter vid Zürich sjönIMAG1442 Konstigheter vid Zürich sjön

Den här dan är ju konstig. När solen knappt gått upp styrde vi i ruggigt snöoväder mot Zürich-sjön på en sån där kombinerad jobb/sightseeing-resa igen, där jag då mest står för sightseeing-delen :). Tanken var att vi skulle stanna här i två nätter. Vi kom till hotellet tidigt, återigen ett sånt där genuint ställe med kringelkrokig skylt och tillhörande lokalbefolkning vid rustika träbord. Vi frågade en dam om det gick bra att checka in redan. Hon blev irriterad över att vi ens frågade, för hon skulle ju “hålla på här”. En sådan gästfrihet gör en ju mållös. Men muttert följde hon ändå med oss och vi fick vårt rum. Tack, tack, tänkte jag glad över att inte behöva konfronteras mer med henne. Men jag hade inte varit länge på rummet innan det knackade på dörren. Där stod den muntra damen. “Du måste ringa din vän”, sa hon uppfordrande. Jaha, tänkte jag, vinkade av hennes bistra uppsyn och ringde. “Du måste lämna hotellrummet”, sa vännen, “för det är röd dag här i morgon och polisen kommer om vi jobbar”. “Skämtar du?” tyckte jag. Men nehej, det var inget skämt. Jag plockade ihop mina pinaler och släpade mig motvilligt till receptionen för ytterligare ett möte med husets dam. “Varsågod”, sa jag och räckte fram nyckeln efter världens kortaste hotellvistelse.

Sen tänkte jag att jag skulle ta tåget till Rapperswil på andra sidan sjön. Jag klev ombord på en tågvagn vid spår 6, som jag var helt säker på skulle till Rapperswil. Men just som jag steg ombord gapade en lufsig man efter mig. Han avslutade med “si, si!”. Jag tänkte att han kanske bad om pengar. Jag gick hursomhelst upp på tågets ovanvåning, men då släcktes lyset och en röst sa något som jag inte alls fattade. Då kom den lufsiga mannen in i vagnen. Men följer han efter mig, tänkte jag och började gå snabbt mot andra änden av vagnen. Han kom ifatt mig, gick om mig, samtidigt som han plockade på sig en och annan tidning på vägen. Jag insåg att den tomma vagnen jag befann mig på inte alls skulle gå till Rapperswil, den skulle kopplas bort och med lite panik skyndade jag efter mannen. Han pekade på en knapp vid tågdörren (som jag själv inte skulle ha sett) och när vi kom ut på perrongen igen viftade han åt mig att gå till en vagn längre fram. Tack! utbrast jag lättat.

Så nu har jag kommit till Rapperswil, gått en tur runt den fina, gamla stan i ruggigt väder och nu tänker jag inte göra mer än att gå till ytterligare ett café, äta lunch, dricka kaffe och läsa. Sen sätta mig på en vagn som går tillbaka över sjön, hämta min väska hos munterdamen på hotellet, sen tack och hej.

Svenska mord på schweizisk landsbygd

Maria Lang Svenska mord på schweizisk landsbygd

Mördaren ljuger inte ensam är en sån där sommarmysig bok. Delvis utspelar den sig på sommaren i Bergslagen, sen är det någon särskild koppling mellan deckare i stil med Maria Lang och Agatha Christie och sommardagar. Men småregniga dagar i mars på den schweiziska landsbygden funkar väl också. Har ni sett vilket urtjusigt bokmärke jag har förresten, på vackra skeppet Götheborg?

Förutom att vandra på stigarna på Ön i den här boken, har jag idag så smått vandrat vilse på åkrarna som omger byarna här på ett fullständigt förvirrande sätt. Jag trodde väl inte på allvar att jag förlorat riktningen, men lite panik kände jag ändå när jag kom ut ur en skog och insåg att framför mig löpte massor av åker sen någon by åt höger och någon åt vänster och någon långt fram (eller alla långt bort). Jag fick en flashback från när jag gick vilse på den irländska landsbygden för över tio år sedan, ett äventyr som slutade med att vi uppgivet satte oss ner på en mur i by vi kommit till och sen vände oss om för att upptäcka att det var just huset där vi skulle bo för natten. Det gick bra även idag, jag höll ett kyrktorn och en silo som riktmärke och klafsade fram över åkern och hamnade i rätt hus i rätt by.

Rörande sällskap

IMAG1370 Rörande sällskapIMAG1390 Rörande sällskap

I går knep det till rejält i mitt hundhjärta. Vi var på promenad i bergen och fick plötsligt sällskap av två appenzeller-liknande vovvar. De följde oss åt i flera kilometer och knöt an till oss på ett rörande sätt. Den store bestämde helt klart över den lille, det var nästan fascinerande att se hur ett flockbeteende verkade prägla deras relation. Båda verkade hursomhelst så tacksamma över all uppmärksamhet. Till slut kom vi till vår bil och sa åt dem att gå hem (var de nu hörde hemma). Då lommade de iväg så snopet några steg, sen vände de sig om och tittade på oss. Alltså, jag klarar inte sånt! De tittade efter oss länge, länge och jag tjatade på min sambo länge länge i stil med “Vem tar hand om dem? Var bor dem? Staaaackars dem!”

Sträckläsning vid Bodensjön

IMAG1345 Sträckläsning vid BodensjönIMAG1347 Sträckläsning vid BodensjönIMAG1354 Sträckläsning vid BodensjönIMAG1359 Sträckläsning vid Bodensjön

Eftersom Alsacedagarna var så bra, får man väl ta att dagarna vid Bodensjön blev mer si och så. Lite mer jag-vill-inte-sticka-ut-näsan-därute-väder, lite mer fy-fasen-vilken-håla-stämning, lite mer jag-har-en-gigantisk-fjäder-i-ryggen-sovande. Men syftet med vistelsen var att 2/3 av sällskapet skulle jobba, så det var inte något att direkt klaga över ändå. Men Romanshorn på schweiziska sidan av Bodensjön var allt en håla. Jag tyckte nästan synd om stället. Det verkade ha gett upp hoppet. Eller så är det ett sånt där turistställe som slår ut i makalös blom så snart det blir säsong, men jag tror faktiskt inte det. Många butikslokaler gapade tomma, tråkiga kebab- och pizzaställen fanns det dock gott om. Och Bodensjön, var höll den hus? Igår när vi kom var det sanslöst dåligt väder. Man såg inte ett knäpp av Bodensjön, det snöade och var så himla kallt. Jag blev lite sådär jävlar anamma och pulsade på mig och gick överallt det gick att gå i Romanshorn, sen fick jag nog, återvände till hotellet med knöckliga sängar och sträckläste Mio Min Mio med mina kalla fötter vilandes på rummets gigantiska element.

Idag var vädret lite bättre. Det är alltså Romanshorn idag på bilden högst upp. Den lokalbefolkning vi fick träffa verkade inte ha mycket till övers för sin stad, utan sa att jag absolut måste åka över till Friedrichshafen i Tyskland. Jag gör väl det då, tänkte jag. Det var en ganska trevlig båttur på ett restaurangdäck med bretzels på borden och en ständigt uppassande servitris. Och till och med lite sol tittade fram genom de vintriga molnen. Friedrichshafen var ju lite trevligare än Romanshorn, men ändå lite sådär. Det fanns fler butiker och restauranger och en strandpromenad och ett zeppelinare museum. Jag kollade in en bokaffär i alla fall där personalen tipsade om en bok som heter The Stockholm Octavo. Känner ni till den? Det gör inte jag. Den är skriven av den amerikanske författaren Karen Engelmann. Det verkar som att den så småningom ska komma på svenska på Damm förlag. Läs mer här.

Sen blev det ganska soligt innan jag tog båten tillbaka, så lite färg på näsan och en trevlig läsupplevelse fick jag ju med mig i bagaget hem i alla fall.

Tillrättalagda barnböcker

IMG 20130307 132040 300x300 Tillrättalagda barnböcker

Där jag är nu är kanske en plats för att skriva. Det känns som att det är mycket lättare här. Kanske är det de avskalade intrycken som ger klarhet till tankarna. Och lugnet infinner sig när man promenerar bland åkrar och ser en by i en sänka med en bergskedja som mörkblå fond. 

Jag har idag börjat damma av ett gammalt barnboksmanus. Och jag har tänkt mycket på det barnboksklimat som verkar råda, fyllt av pekpinnar och moralväktare. Är det verkligen så? Alfons får inte dricka ett glas juice innan läggdags, Håkan Bråkan får inte tycka att det är läskigt med tjejbaciller, Viveca Lärns gubbar får inte röka, sälar ska helst ha flytväst på sig som Ulf Stark sa. 

I det manuset jag skriver fanns från början en rökande mormor, jag har tagit bort henne, eller rättare sagt hon löser korsord istället. Där fanns även en morfar som brukade “luggas”, dvs. ta ett tag i håret när barnet gjort något dumt. Det har jag också tagit bort. Jag censurerar alltså mig själv för att jag märker hur känsligt klimatet verkar vara. Det känns tråkigt. Jag önskar jag vågade skriva som Roald Dahl, där barn får slungas iväg över skolgården, eller som Barbro Lindgren, där gubbar får vara allmänt konstiga. Det blir ofta så befriande och bra. Man måste väl få våga skriva!

Bokbytarskåp

IMG 20130306 083014 300x300 Bokbytarskåp

Det här såg jag i tidningen i morse. Ett bokbytarskåp som finns placerat någonstans i staden. Visst är det smart? Eftersom jag inte är någon fena på schweizertyska har jag inte lyckats läsa allt som stod, men jag har förstått att det har stått där de senaste sex månaderna och barn- och ungdomsböcker har varit populärast. Konceptet är att man får ta en bok om man samtidigt lämnar en. Det här blir kanske en större grej i ett land som inte är bortskämda med bra bibliotek som vi är. Jag är inte helt hundra på hur biblioteken funkar här, men det jag hört är att man bl.a. betalar en avgift för att få låna. Självklart ska jag gå förbi bokskåpet någon dag!

Svensk sommar, textens rum och Maria Lang

IMG 20130304 1919361 300x300 Svensk sommar, textens rum och Maria Lang Man tror nästan inte att det är sant när man plötsligt sitter utan jacka med solglasögon och dricker något kallt. Utomhus! Om man slöt ögonen igår kunde man göra misstaget att tro att det var en svensk sommardag. Övergången till vår är så mycket mer omedelbar än i Sverige.

Idag har jag dock inte satt min fot utomhus än. Jag har varit helt fast i en skrivövning som handlar om textens rum och (hör och häpna!) en novell som jag skrivit. Jag har väldigt dålig uppfattning om den är bra, men idén som kom till mig på nattåget hit kändes så kul (trots att det inbegriper ett dödsfall). Sen har jag börjat läsa ungdomsboken av Maria Lang som jag köpte på Myrorna. Maria Lang får ju en liten revival i vår när några av hennes böcker ges ut på nytt. Dessutom är filmen “Mördaren ljuger inte ensam” bioaktuell, baserad på Langs roman med samma namn (självklart finns det ett samband mellan filmen och nyutgivningen, vore konstigt annars).

Bilden är tagen igår på ett litet torg i Solothurn.

Pettersson och Findus

Dagen utifrân böcker och skrivande har varit lite av varje. Jag har läst lite kursmaterial om gestaltning och litterära rum, samt läst ett utdrag ur Musselstranden av Marie Hermansson som exempel pâ det. Det är en bok jag läste för mânga âr sen och som jag gillade mycket. Sen började jag läsa ur ett kompendium som jag fâtt, som varit en del av en kurs i litteraturvetenskap och som handlar om berättande. Jag tänkte att det kan väl vara nyttigt att fördjupa sig lite med. Det var det inte. Blicken gick i kors och jag värjde mig för alla vetenskapliga termer och formuleringar till den grad att jag inte kunde läsa vidare. Istället läste jag nâgra av textutdragen som fanns däri, bl.a. frân Gösta Berlings saga, Mumintrollet, Markurells i Wadköping och Pettson och Findus.

Pettson och Findus. Jag gillar ju dem sâ oerhört mycket. Relationen mellan gubben och katten, sprâket, humorn, de oslagbara bilderna. Men min upplevelse har för alltid förändrats sedan jag i ett sammanhang fick anledning att prata med Sven Nordqvist pâ telefon. Jag har skrivit om det en annan gâng, hur ens bild av en text eller bok kan förändras efter att man hört eller träffat författaren. Det behöver bara vara ett kort, första intryck. Jag upplevde Nordqvist som ganska sâ sur och tvär att prata med. Kanske finns det mycket av honom i Pettson? Men i berättelsen finns ju ocksâ sâ mycket värme. Det är den biten jag har svârt att fâ att gâ ihop med den Nordqvist jag hade det där korta samtalet med.

Hursomhelst. Idag var vi in till stan och besökte en bokaffär (vilket faktiskt inte var pga. mig). Och vem stâr i skyltfönstret om inte Pettson och Findus, eller rättare sagt Pettersson och Findus som de heter här i Schweiz. En mysig bokaffär förresten. Jag lade märke till att det fanns nâgot annorlunda över barn- och ungdomsböckernas bokomslag, mânga var otroligt fina och lockande (vilket ju sâklart är tanken). Sen var det kul med en avdelning för “böcker man inte hittar nâgon annanstans”. Ett litet café fanns där ocksâ och jag fick berättat för mig att mannen vid ett av borden var en jättekänd, schweizisk hârdrockare (som om man nâgonsin har hört talas om en schweizisk hârdrockare :)).

Older posts Newer posts

© 2018 Läsresan

Theme by Anders NorenUp ↑

© 2010-2018 Läsresan All Rights Reserved -- Copyright notice by Blog Copyright